När tar det slut?


Jag är en sån som bara tänker så långt som till nästippen.
Jag gör allt i sista sekund, alltid. Som idag när jag ringde till djurparken för att få referens till intervjun jag ska på imorgon, som om jag skulle få tag på någon? Eller när jag läste mailet jag fick som bekräftelse och information till intervjun, så hade de skrivit fel datum (intervju datumet var samma dag som dom ringde och tiden var 45 minuter innan dom ringde) och nu blir jag helt nojig över att jag ochså har skrivit upp fel datum. Lagom att upptäcka kvällen innan..

Samma sak med skolarbeten, jag gör det som ska vara klart dagen efter dagen innan. Jag klarar inte av att planera. Speciellt inte så mycket som nu. Det ska vara intervjuer här och där, det ska vara en jävla massa referenser och ännu mera jävla massa skolplugg. Och jag skyller på skolan, för det är den som det är mest utav. Hela tiden och jag är så trött på det. Jag har tappat motivation till i princip allt pluggande och vill bara att det ska vara över. Men ändå så vill man kämpa de här få månaderna som det är kvar, tills det är över.

Men nu ska jag försöka sova och få morgondagen avklarad. Kan jag kanske försöka fokusera på enbart skolan.

5 år av saknad

Var ute på en promenad med kamerna nyss.
Lägger in bilderna sen, få se om det blev någon bra. Egentligen var jag inte ute på promenad för att fota, utan för att gå upp till mormors grav. 5 år sen idag. Kändes som igår som vi var uppe på sjukhuset och hon tog sina sista andetag. Men om man tänker efter har det hänt så sjukt mycket på 5 år. Och det kommer nog hända en del på de här 5 åren till som väntar. Och 10 år, 20 år...

Idag har jag ringt på ett jobb, på Corren i Linköping. Men tydligen så vill dom att man ska vara högskolutbildad till de jobbet som dom sökte i tidningen, vilket jag inte direkt är. Hon tyckte ändå att jag kunde skicka in ansökan, men det känns inte som någon mening. Jag kommer aldrig komma upp i kvalitén som en högskoleutbildad, och om dom skulle spara min ansökan till något annat så är det ändå inget jag vill jobba med. Alltid något med att gå samhäll-media, man lär sig vad man vill och inte vill bli.

Ska senare upp till sjukhuset och hälsa på min cancersjuka kusin. Har dragit mig undan lite för det är ju inte det roligaste.. Tungt är vad det är. Men hon hade tydligen frågat efter mig och då är det självklart att man kommer och hälsar på.

Nu ska jag fortsätta plugga äcklig natur. Varför får man dom sämsta lärarna till dom svåraste ämnena? Eller är det lärarna som gör ämnena svåra?

Då & nu

Jag ville kolla lite hur jag kände för ungefär ett år sen, i min förra blogg. Då hitta jag det här inlägget:

2008!!
Nytt år, nya möjligheter, nya chanser och nya misstag. När det blir ett nytt år, känns de lite som att varje år får man en ny chans. Man kan sopa bort allt från förra året, mest det dåliga då. Man får liksom en nystart på det hela. 2008 kommer vara ett år som jag tror, är fullt av olika händelser. Man fyller 18, körkort, krogen... Man har klarat av 2an och har bara ett år kvar innan man tar studenten. Men det är saker som man vet kommer att hända, sen vet man ju inte vad för några överraskningar som händer.

2008 är ett år som jag ska försöka att ta hand mer om mig själv. Inte sitta lika mycket vid datorn, utan försöka göra vettigare saker. För det är nåt som jag har haft problem med ett tag och det känns som om man är databeroende. Men nu har jag som ett av mina nyårslöften att jag ska springa höstmilen, så förhoppningsvis kan jag ägna min tid åt att träna när de blir lite varmare ute. Ett annat av min nyårslöften är att gå ut 2an med minst ett MVG, vilket gör att jag ska försöka ägna min tid åt skolan lite mer. Just nu har jag ett omprov i historia som jag ska klara av första veckan i skolan. Har tillomed drömt mardrömmar om de :P Men om jag verkligen försöker och anstränger mig, så ska jag nog allt klara av de också. Eftersom, jag klara faktiskt av franskan :)

2007 är ett år som man inte hunnit med alls. Vart fan tog de året vägen? Det kändes som bara för nån månad sen som man var på fest och fira nyår 2006/2007. Men om man tänker efter har man hunnit med så himla mycket och man har gjort saker som man aldrig tidigare gjort. Jag fick ett jobb, som har betytt väldigt mycket. Trodde aldrig att de skulle kännas så att börja jobba. Men mycket berodde på att folket där var helt underbart, det känns som jag har fått vänner för livet och som jag verkligen kan lita på. Första gången man träffa dom var det som man känt dom hur länge som helst. Helt underbart och det är nåt som jag aldrig kommer glömma. Nåt som inte är lika bra med 2007 är att jag blivit sårad för många gånger. Jag har låtit mig själv bli sårad över nån som jag inte är värd överhuvetaget. Även av kompisar har jag blivit sviken och sårad, vilket tog ganska hårt. Men nu ska jag gå vidare med ett nytt år och försöka för allt i världen att glömma det dåliga som hände 2007 och minnas alla bra stunder! :)

Ha ett gott nytt år alla :) <3


Jag måste säga att jag är nöjd med 2008. Jag klara av alla nyårslöften, utom ett och det var höstmilen. Men datorn klarar jag mig så bra utan och jag har börjat att verkligen älska mig själv. Jag kommer ihåg känslan jag hade när jag skrev det där och den har förändrats. Det känns så bra att jag känner själv att jag har utvecklats, att jag har utvecklats till den som jag vill vara. Jag är väldans lycklig med det livet som jag lever.

RSS 2.0