Nu är den här helgen över.
Har varit en riktigt bra helg, så jag är nöjd. I fredags blev det ju våran Kulturkväll som jag tycker att vi fixa riktigt bra. Har fortfarande kvar den där nöjdhetskänslan i kroppen när jag tänker på det. Nu är det bara ett MVG som fattas ;)
Så igår städa vi undan i Kulturhuset. Var väl där i 3 timmar varav en timme satt vi och fika. Sen åkte jag hem o skrev julkort och sen blev det fest hos Thosslo. Jag festa nyktert, så fick köra massa bil :) När jag kom dit låg stackars Ante på golvet och hade sån magvärk, så vi skjutsa hem honom till sin mamma istället. På vägen tillbaka hämta vi upp Tobbe också, så han fick vara lite social för en stund. Men sen va han tvungen att åka hem för att vara barnvakt.. Så jag & Jonte skjutsa hem honom och sen åkte vi tillbaka till Thosslo.

Idag åkte jag & mamma ner till stan för att försöka hitta ett par skor till mig. Sprang runt i typ varje tänkbar skoaffär och hitta tillslut ett par. Fast vet inte om jag tycker om dom. Pappa blev visst helt frälst i dom... Sen åkte vi till Kulturhuset för att snacka lite med dom som jobbar där. Det börjar bli som ett andra hem för oss nu, haha.

Så nu ska jag försöka sova. Funderar på att skippa första lektionen imorgon.. Allt känns så meningslöst dom här dagarna innan lovet. Men får palla mig till skolan ändå.
På tal om skolan så är 10 dar kvar till julafton nu. Eller 9, eftersom klockan är efter tolv om man ska vara så. Då sitter vi på ett plan på väg till Down under.. Jag kom och tänka på det idag, att tänk om ingen i skolan kommer komma ihåg mig när jag kommer hem sen. Ingen kommer bry sig om mig, att jag får börja om på nytt. De klasskamrater jag umgås mest med, betyder så mycket. Både "privat" och i skolan. Det är klasskamraterna som får mig att vilja gå till skolan, att orka mig igenom skoldagarna och som dessutom får mig att skratta. Som jag känner att dom bryr sig om mig.. Bara en sån sak att någon väntar på en, att komma ihåg mig, betyder så mycket för mig. Det har inte alltid varit så. För ett - två år sen var skolan skitjobbigt. Jag har känt att ingen bryr sig, ingen ser mig. Jag bara är där som vem som helst. Men nu är jag inte vem som helst längre, för jag har mina vänner som bryr sig. Jag har hittat min plats och det känns bra. Riktigt, riktigt bra..