Nu känner jag ju inte för att plugga direkt.
Vart tog all min motivation vägen egentligen? Nu känns allt bara blä som har med skolan att göra. Jag som var värsta pepp och ville satsa på MVG i alla ämnen! Haha, vilket skämt. Jag har aldrig varit MVG-barn och kommer aldrig bli det heller, men man kan ju alltid försöka. 

Pappa och jag var ute och körde en sväng. Eller en ganska lång sväng så det sluta med att vi blev osams, nästan. Han är inte så pedagogisk min far och ja, det är väl klart att det är en lätt och självklar sak för en som har haft körkort i 30 år att köra bil till skillnad mot mig som inte ens levt så länge.
Men ja, nu börjar det kännas i magen - nervös! Fast jag har varit ganska lugn ändå, jag kanske är en lugn person? Haha, undra när jag blev det. 

---

 
Jag tänker inte förlora dig, inte igen.
Men min vän, vart har du tagit vägen? Jag sitter här med så mycket känslor som jag inte vet vart jag ska göra av, för jag vill dela dom med dig. Jag vet att jag inte är hel utan dig och jag vet att jag måste kämpa för att få behålla dig. Men jag är inte den enda som måste kämpa, jag måste få något tillbaks. Men du ska veta att jag aldrig släpper dig, aldrig.