Sitter ute i skärgården med mammas sega, trådlösa internet och tycker lite synd om mig själv. Känner mig bortglömd, eller som att jag är på väg att bli det. Men jag får tröstäta med godis. Massa godis har vi här och hoppas att någon kommer ihåg mig när jag kommer hem sen. Idag har jag iallafall lyckas plugga lite natur och fotat lite. Det är ju alltid nice. Men nu sitter jag här och funderar på vad alla de andra gör hemma.. Har det säkert jättemysigt utan mig. Nu ska vi äta. För det är de enda vi gör här ute - äter, äter, äter.