Ikväll har jag varit hemma i tv-soffan hela kvällen och kurerat lilla maggen. Idag har den inte mått speciellt bra.. Eller idag är det snarare urinblåsan som inte mått bra och den har sagt ifrån rejält. Det börja när jag klev ur duschen imorse med huggande smärta så jag knappt kunde stå, och sen har det fortsatt under hela dagen. Så det var nog bra att jag tog det lugnt ikväll, såg på Så ska det låta och dregla lite efter Måns Zelmerlöw. Kom faktiskt på att han är så pass ung att tillomed jag skulle kunna vara tillsammans med honom... Det skulle va något, synd att han redan har en sån snygg tjej. Sen somna päronen och jag satt och glodde lite på Let's dance och blev glad över att Magnus gick till final så svenska folket får höra lite av den vackra östgötskan, haha.

Nu sitter jag och lyssnar på lite skön musik och ska försöka bli trött snart. Kanske tar ett tag med tanke på att jag sov 2 timmar efter att jag kommit hem från stan så jag slapp smärtan för en stund. Ska börja ladda batterier till kamrorna, så dom är laddade till kryssningen :) På tal om kryssningen så fick inte vi ledigt dom två dagarna i skolan som vi missar.. Riktigt surt och orättvist, men sånt är livet. Jag berätta det för mamma och hon blev inte alls glad och tyckte inte jag skulle åka. Då blev jag arg både för att vi inte fått ledigt av bitterfittan till rektor och för att det känns som mamma inte unnar mig att få ha kul när jag väl är ung. Då kontra hon med att jag varit arg den senaste tiden överhuvetaget.. Hon kommer med så bra lugnande metoder, min mamma. Sen undrar jag ens hur många timmar jag träffat henne den här veckan? Då är det snarare synd om dom som umgås med mig i princip 24/7 och får en aggressiv(?) Kajsa tofflande efter sig. Sen är det inte så lätt att tampas med magsmärtor var och vartannat, men det tänker ju inte mamma på för hon vill bara att jag ska vara glad, glad, glad och alltid vara tacksam. Och ja, jag är tacksam för att dom nu bryr sig och inte tycker jag ska åka på kryssning för att det finns massa snuskgubbar och man kan ramla överbord, plus att man tappar omdömmet med alkohol så i princip allt kan hända. Men man måste ju ta vara på det här, för det här är min bästa tid i livet. Jag har aldrig varit så glad och tacksam som jag är nu, för att jag har de vännerna som jag har. Som alltid finns där, bryr sig och som alltid får en på gott humör. Det betyder grymt mycket att känna sig så trygg som jag gör med de som jag umgås med. De ser mig och det är inte många som gjort under mitt liv, det kan jag ge allt för. Så det så.