Jag är helt tom i huvudet.
Helt sjukt, känns som jag bara sitter som ett frågetecken och är helt.. tom. Efter att jag kommit hem från min och Tobbes pluggfika, så hade jag massor att stå i. Jag skulle åka och handla och baka, fixa med grejer i skolan och med projektarbetet. När jag stressat upp mig över att jag inte får tag i Simone, så skulle jag åka och handla grejer så jag kan baka den där mjuka pepparkakan. Men sen blev det, jag kanske ska baka 2? om inte fler! men sen sa mamma "men fixa det där imorgon istället" Imorgon? Finns det ens? Så tänkte jag lite och ja, det är ju faktiskt "bara" tisdag. Så jag får fixa det imorgon och nu blev ju hela min planering förstörd. Jag börjar bli som mamma. Jag vill inte bli som mamma!

för jag önska du vore min, för att slipp all den här ensamheten...