Tvivel och tveksamhet.
Just nu behöver jag det där stödet jag inte har. Allt förvandlades över en dag och nu sitter jag här och inte vet vad jag ska ta mig till. Det var inte såhär jag hade tänkt mig när jag gav mig in på det. Jag står där jag inte vill stå - där jag inte vet vart jag ska stå. För jag vet inte. Jag vet inte ens varför det forsar tårar ner för mina kinder. Kanske just därför som det gör de. Jag känner mig så svag, så feg. Men jag är en stark person, jag vet ju det. Jag är oslagbar. Jag har klarat det som jag trodde var omöjligt! Jag vet att jag kommer klara av det här också. Jag har klarat av så mycket innan, jag kommer klara av det här också..