Det är något speciellt med höst.
Jag älskar höstvinden och dofterna, det är så friskt och fräsht.
Men sen är det ju också en tid när alla stänger in sig för att kylan börjar tränga på. Oftast med sin kära. Men jag, jag är ju stolt singel sen 2 år tillbaka. I 2 år har jag desperat letat efter någon som jag kan dela livet med. Men sen i helgen kom jag underfund med att fan vad jag älskar att vara singel. (varför får jag alltid såna "aha-upplevelser"?! haha) 
Men jag får helt enkelt stänga in mig med mig själv, som jag äntligen har accepterat och är stolt över och som jag kan lära känna ännu bättre. Eller varför inte med mina älskade vänner, som verkligen bryr sig? Jag har inte många såna kvar, men dom jag har kvar är mer än guld värda och jag vet verkligen var jag har dom. Det betyder allt.