5 år av saknad

Var ute på en promenad med kamerna nyss.
Lägger in bilderna sen, få se om det blev någon bra. Egentligen var jag inte ute på promenad för att fota, utan för att gå upp till mormors grav. 5 år sen idag. Kändes som igår som vi var uppe på sjukhuset och hon tog sina sista andetag. Men om man tänker efter har det hänt så sjukt mycket på 5 år. Och det kommer nog hända en del på de här 5 åren till som väntar. Och 10 år, 20 år...

Idag har jag ringt på ett jobb, på Corren i Linköping. Men tydligen så vill dom att man ska vara högskolutbildad till de jobbet som dom sökte i tidningen, vilket jag inte direkt är. Hon tyckte ändå att jag kunde skicka in ansökan, men det känns inte som någon mening. Jag kommer aldrig komma upp i kvalitén som en högskoleutbildad, och om dom skulle spara min ansökan till något annat så är det ändå inget jag vill jobba med. Alltid något med att gå samhäll-media, man lär sig vad man vill och inte vill bli.

Ska senare upp till sjukhuset och hälsa på min cancersjuka kusin. Har dragit mig undan lite för det är ju inte det roligaste.. Tungt är vad det är. Men hon hade tydligen frågat efter mig och då är det självklart att man kommer och hälsar på.

Nu ska jag fortsätta plugga äcklig natur. Varför får man dom sämsta lärarna till dom svåraste ämnena? Eller är det lärarna som gör ämnena svåra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0